Alla inlägg den 12 september 2008

Av Marit Blomqvist - 12 september 2008 12:38





Hej på er alla i vårt avlånga land och Gud välsigne er.

Livet kan vara tålamodsprövande ibland. Om ni kommer i håg så slutade jag röka för ca ett halvår sedan och det har gått väldigt bra och inte kännt några som helst sug men för tre veckor sedan satte det i.

Jag till och med drömde om att jag rökte  det var jobbigt både i kropp och själ att stå emot suget.


Men en dag så verkade det som jag hade gett upp.

Jag satte mig i bilen och till och med så tog jag med mig en tändare för att vara förebredd till den kommande stunden då jag kunde tända den där gift pinnen som skulle göra slut på min plåga.

 Hela morgonen hade varit ett elände. Det enda som existerade för mig så var det en cigarett och stog  i affären helt besluten för att börja röka för att göra slut på suget.  Jag stog och väntade på en annan kund som var före mig skulle bli färdig.

Jag kännde mitt hjärta  klappade hejdlöst och blicken gick till flera level askar som var på hyllan bakom expediten.

Nu så, snart så är plågan slut tänkte jag men någonting stoppade mig.

Jag stog som  som paralycerad, som en staty, stel. En egendomlig känsla,nästan som någon annan tog över då jag inte kunde själv förmå mig göra något. Precis då det var min tur så sa jag bara till expediten.

Oj! Jag kom på en sak och gick ut ur affären som om jag hade haft eld i baken.

Satte mig i bilen körde mot en annan stad och kännde hur jag började svettas. Det var nära att jag hade gjort en dumhet tänkte jag men suget var där fortfarande och jag var inte pålitbar hur det skulle sluta.

Cigarett suget tog all min kraft och det var det enda som fanns i min värld så var det en cigarett.


CIGARETT!!!!!!!!!! Mitt inre skrek , jag visste vad som var rätt och jag visste att tar jag en cigarett så är jag fast igen och jag visste hur svårt det var att sluta.

Jag åkte till min vännina och vi pratade en stund och jag fick tala ut eller rättade sagt nästan skrika ut mitt eländiga situation.

Vi bad en stund och under bönen så kännde jag en lugn komma inom mig som jag inte kännt på länge tycktes det.

Visst var det en kamp på liv och död kan man säga men Jesus hjälpte mig att vinna över detta  och vi segrade.

Under tiden denna plåga var så kände jag mig buren på ett underligt sätt och jag förstår att jag var inte ensam utan jag hade en massa hjälp från himlen och skydd från Gud och han själv var med mitt i striden.


Bönen var mig till hjälp eller ropet till Gud. Han hörde mig att nu är Mirre i svårigheter så nu sätter vi in full styrka.

Du vet, när vi ropar till Gud från vårt innersta så kan ingenting komma i vägen ,fast för stunden tycker man att nu är det kört men det är det inte.

Jag är så övertygad om att Gud råder och han har kontrollen.

Jorden är hans och himlen och allt som finns är hans. Vi är också hans.

Min Gud är stor och han är min himmelska pappa. Visst är det underbart att kunna säga att Gud är min pappa. Han är också din pappa. Ja, vi har en stor Gud och vad vi än får möta i livet så är han god och han är med och styrker oss.  Amen















ANNONS

Presentation

Omröstning

Har du blivit tröstad eller fått nytt mod då du besökt min blogg?
 Ja
 Nej
 Har inte tänkt på det

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mirre sida som vittnar om Jesus med Blogkeen
Följ Mirre sida som vittnar om Jesus med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se