Jag fick sorgebud en morgon. Hörde min syster från Finland som ringde tidigt en morgon och berättade att hennes man hade dött föregånde kväll.

Allt var så overkligt och höra hennes förtvivlade gråt.  Jag fattade ingenting. Jag skulle bara packa min väska i samma stund och resa till henne var min tanke och den andra tanken gick han hem?

 Lite kort om min syster

Några veckor tidigare hade min man och jag semestrerat hos dem och bott i deras sommarstuga och hade det gott.

Launo gick i trädgården och pysslade, klippte gräsmattan, tvättde sin bil som var nyinköpt. Varje gång vi kom från stugan så höll han på med något och jag sa till min syster att arbetar han ständigt för när vi ser honom så är han i fullgång med något.

Min syster har haft lantbruk sedan hon var ung, jag tror att hon tog hand om korna redan vi 16 år ålder och nu är hon över 65 .

Sedan träffade hon Launo och gifte sig när hon var runt 20. De fick två söner som har egna familjer nu.

Vad jag upplever så starkt med denna händelse är det Predikaren i Bibeln talar om.

Allt arbete under solen  är förgängligt utan Gud alltså.  Sedan släcks livet på ett ögonblick. Det som vittnar att man levt en stund på jorden är föremålen som man köpte in. Alla dessa materiella ting står kvar ett tag att men sedan är de också borta om ett antal år.

Nu står Launos traktor, bilen och gräsklipparen på gården och vittnar att de har blivit använda av en man som arbetat hela sitt liv.

Launo var en tystlåten man. Man vet inte vad som rör sig i människans inre men det vet bara Gud. Gud vet vad som Launos sista tanke eller rop var.

Människan liv är kort. När man är ung så upplever man livet så långt men rätt som det är så sitter man där i sin gungstol och minns hur det var att vara ung.

Människan liv är inte bara att leva för sig själv utan Gud hade tänkt att människan ska leva för honom.